Hem

<<  Navigera  >>

Artikel 12

”JAG TROR PÅ ETT EVIGT LIV”

1020     Den kristna människa som förbinder sin egen död med Jesu död ser döden som en väg till honom och som tillträde till det eviga livet. Då kyrkan en sista gång har uttalat Kristi avlösnings förlåtande ord över den döende kristna människan, för sista gången har beseglat henne med stärkande olja och givit henne Kristus i ”vägkosten” som föda på resan, talar hon till henne med mild övertygelse: [1523-1525]

Du kristna själ, bryt upp från denna värld,
i Guds, den allsmäktige Faderns namn,
ty han har skapat dig,
i Jesu Kristi, Guds Sons namn,
ty han har lidit och dött för dig,
i den helige Andes namn,
ty han är utgjuten i dig.

Må du i dag finna fridens ort och din boning hos Gud
i det heliga Sion
tillsammans med Guds moder, jungfru Maria,
den helige Josef och alla Guds änglar och helgon....
Må du återvända till honom,
som har danat dig av jordens stoft och blåst in livets ande i dig.
Må Maria, den saliga Jungfrun,
och alla helgon komma dig till mötes,
när du far hädan från detta liv....
Må du få se din Frälsare ansikte mot ansikte...[1] [2677; 336]

I. Den enskilda domen

1021     Döden gör slut på människans liv som en tid som är öppen för att ta emot eller förkasta den gudomliga nåd som trätt fram i Kristus.[2] Nya testamentet talar huvudsakligen om domen i det perspektiv som det slutliga mötet med Kristus ger vid hans andra ankomst, men det förkunnar vid upprepade tillfällen också den omedelbara vedergällningen för var och en efter döden till följd av hans gärningar och hans tro. Liknelsen om den fattige Lasaros[3] och Kristi ord på korset till den gode rövaren[4] liksom andra texter i Nya testamentet[5] talar om en yttersta bestämmelse för själen[6] som kan vara olika för olika människor. [1038; 679]

1022     Varje människa tar med sin odödliga själ emot den eviga vedergällningen i och med sin död som en enskild dom vilken förbinder hennes liv med Kristus, antingen genom en rening[7] eller för att omedelbart träda in i himlens salighet[8] eller för att omedelbart bli fördömd för evigt.[9] [393]

Vid vårt livs afton skall vi dömas efter kärleken.[10] [1470]

II. Himlen

1023     De som dör i Guds nåd och vänskap och som är fullständigt renade, lever för evigt med Kristus. De är för evigt lika Gud, eftersom de ser honom ”sådan han är” (1 Joh 3:2), ”ansikte mot ansikte” (1 Kor 13:12):[11] [954]

Med Vår apostoliska auktoritet definierar vi att alla de heligas själar enligt Guds rådslut ... och alla de andra döda kristtrognas själar som har tagit emot dopet och som har avslutat sin reningsprocess om det i dem finns något att rena dem från när de dör, ...också före deras kroppars uppståndelse och den allmänna domen, efter Jesu Kristi, frälsarens och Herrens uppstigande till himlen, har varit, är och skall finnas i himlen, himmelriket och det himmelska paradiset och få tillträde till de heliga änglarnas gemenskap. Från och med vår Herres Jesu Kristi lidande och död har de fått se och ser det gudomliga väsendet i ett intuitivt skådande – rent av ansikte mot ansikte, utan förmedling av någon skapad varelse.[12]

1024     Detta fullkomliga liv med den heliga Treenigheten, denna livs- och kärleksgemenskap med jungfru Maria, änglarna och alla de saliga kallas för ”himlen”. Himlen är det slutliga målet och förverkligandet av människans djupaste längtan, ett tillstånd av högsta och slutgiltig lycka. [260, 326; 2734; 1718]

1025     Att leva i himlen är att ”vara tillsammans med Kristus”.[13] De utvalda lever ”i honom”, men de behåller där eller rättare sagt finner där sin sanna identitet, sitt eget namn:[14] [1011]

Ty livet är att vara tillsammans med Kristus: där Kristus är, där är livet, där är riket.[15]

1026     Genom sin död och uppståndelse har Jesus Kristus ”öppnat” himlen för oss. De saligas liv består av att man helt och fullt har tillgång till Kristi återlösnings frukter. Han förenar dem som har trott på honom och som har förblivit trogna hans vilja med sitt himmelska förhärligande. Himlen är den saliga gemenskap som består av alla dem som är fullständigt inlemmade i honom. [793]

1027     Det mysterium som består av den saliga gemenskapen med Gud och alla dem som är i Kristus överträffar all insikt och all föreställning. Skriften talar om den för oss i bilder: liv, ljus, frid, bröllopsfest, rikets vin, Faderns hus, det himmelska Jerusalem, paradiset: ”Vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor 2:9). [959, 1720]

1028     På grund av Guds transcendens kan man bara skåda honom som han är då han själv öppnar sitt mysterium för människans omedelbara skådande och ger henne förmåga att göra detta. Detta skådande av Gud i hans himmelska härlighet kallar kyrkan ”det saliga skådandet”: [1722; 163]

Vilken härlighet och lycka skall icke bli din! Att få tillträde till att skåda Gud, att få erfara hedern att delta i frälsningens fröjder och det eviga ljuset i sällskap med Herren Kristus, din Gud, ...att fröjda sig i himmelriket över gemenskapen med de rättfärdiga och Guds vänner med de fröjder som den odödlighet ger man fått sig tilldelad.[16]

1029     I himlens härlighet fortsätter de saliga att med glädje fullgöra Guds vilja när det gäller andra människor och hela skapelsen. Redan härskar de med Kristus; med honom ”skall de vara kungar i evigheters evighet” (Upp 22:5).[17] [956; 668]

III. Den slutliga reningen eller skärselden

1030     De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje.

1031     Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i Florens[18] och i Trient.[19] Kyrkans tradition som hänvisar till vissa texter i Skriften[20] talar om en reningseld: [954; 1472]

Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarligt slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:32). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande.[21]

1032     Denna lära stöder sig också på bönen för de döda som den heliga Skrift talar om: ”Därför lät han (Judas Mackabeus) bära fram detta soningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder” (2 Mack 12:45b). Från allra äldsta tid har kyrkan hållit de dödas minne i ära och burit fram böner för dem, särskilt det eukaristiska offret,[22] för att de skulle renas från sina synder och nå fram till det saliga skådandet av Gud. Kyrkan rekommenderar också allmosor, avlat och botgärningar för de döda: [958; 1371; 1479]

Låt oss ge dem hjälp och låt oss komma ihåg dem. Om Jobs söner renades genom sin fars offer,[23] varför skulle vi tvivla på att våra offergåvor för de döda ger dem någon tröst? Låt oss inte tveka att bistå dem som gått bort och att frambära våra böner för dem.[24]

IV. Helvetet

1033     Vi kan inte förenas med Gud om vi inte frivilligt väljer att älska honom. Men vi kan inte älska Gud om vi syndar svårt mot honom, vår nästa eller oss själva. ”Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig” (1 Joh 3:14-15). Vår Herre upplyser oss om att vi skall skiljas från honom om vi försummar att tillfredsställa de fattigas och smås tungt vägande behov. Ty de är hans bröder och systrar.[25] Att dö i dödssynd utan att ha tagit emot Guds barmhärtiga kärlek betyder att förbli skild från honom för alltid genom vårt eget fria val. Och det är detta tillstånd av definitiv självutestängning från gemenskapen med Gud och med de saliga som man betecknar med ordet ”helvete”. [1861; 393; 633]

1034     Jesus talar ofta om ”gehenna”, den ”eld som inte släcks”,[26] som har ställts i ordning åt dem som ända till slutet av sitt liv vägrar att tro och omvända sig. Där kan både kroppen och själen gå förlorad.[27] Jesus talar i allvarliga ord om att han skall ”sända ut sina änglar och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna..., och de skall kasta dem i den brinnande ugnen” (Matt 13:41-42). Han skall uttala fördömelsen: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden!” (Matt 25:41).

1035     Kyrkans lära bekräftar att det finns ett helvete och att det varar för evigt. Själarna i dem som dör i dödssyndens tillstånd kommer omedelbart efter döden ned i helvetet, där de lider helvetets kval, den ”eviga elden”.[28] Den huvudsakliga pinan i helvetet består i den eviga skilsmässan från Gud. Ty i honom ensam kan människan uppnå livet och lyckan som hon är skapad för och som hon strävar efter. [393]

1036     Uttalandena i den heliga Skrift och kyrkans lära om helvetet är en maning till det ansvar som människan måste visa när hon använder sig av sin frihet i förhållande till sin eviga bestämmelse. Samtidigt utgör de en enträgen maning till omvändelse: ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” (Matt 7:13-14): [1734; 1428]

Men eftersom vi inte känner dagen eller timmen, måste vi enligt Herrens bud vaka ständigt så att vi vid slutet av vårt enda jordeliv får träda in med honom till bröllopet och räknas bland de välsignade och så att vi inte som slöa och dåliga tjänare måste gå bort till den eviga elden i mörkret därute, där man skall gråta och skära tänder.[29]

1037     Gud förutbestämmer inte någon till att hamna i helvetet;[30] för att detta skall ske måste man frivilligt vända sig från Gud (i en dödssynd) och hålla fast vid denna inställning ända till slutet. I den eukaristiska liturgin och i sina troendes dagliga böner bönfaller kyrkan Guds barmhärtighet; han vill inte att ”någon skall gå förlorad, utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Pet 3:9): [162; 1014; 1821]

Herre, se i nåd till den offergåva
som vi, dina tjänare, och hela din familj frambär till dig.
Låt din frid råda över våra dagar
och rädda oss undan den eviga fördömelsen,
så att vi en gång får räknas bland dina utvalda.[31]

V. Yttersta domen

[678-679]

1038     Alla dödas uppståndelse, ”både de rättfärdigas och de orättfärdigas” (Apg 24:15), skall föregå den yttersta domen. ”Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen” (Joh 5:28-29). Då skall Kristus komma ”tillsammans med alla sina änglar.... Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.... Och dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv” (Matt 25:31-33, 46). [1001, 998]

1039     Inför Kristus som är Sanningen skall slutgiltigt sanningen om varje människas förhållande till Gud blottas.[32] Yttersta domen skall till sina yttersta konsekvenser avslöja det goda som var och en har gjort eller underlåtit att göra under sitt jordeliv: [678]

Allt det onda som de onda gör är upptecknat... och detta vet de inte. Den dag då ”Gud inte skall tiga” (Ps. 50:3) ...skall han vända sig till de onda: ”Jag hade”, skall han säga till dem, ”satt mina små fattiga på jorden – för er skull. Jag, deras huvud, satt på min tron i himlen på min Faders högra sida – men på jorden var mina lemmar hungriga. Om ni hade givit något åt mina lemmar, så skulle det ni hade givit kommit ända upp till huvudet. När jag satte mina små fattiga på jorden så gjorde jag dem till era uppdragsgivare för att bära era goda gärningar till min skattkammare: ni lade inte något i deras händer, och därför har ni ingen egendom hos mig”.[33]

1040     Yttersta domen kommer att äga rum vid Kristi ärorika återkomst. Endast Fadern känner till dess dag och dess timme, endast han bestämmer när den skall bryta in. Genom sin Son Jesus Kristus skall han då säga sitt slutgiltiga ord om hela historien. Vi skall få insikt i hela skapelseverket och hela frälsningsordningen, och vi skall förstå de underbara vägar på vilka Försynen har fört allting fram till sitt slutliga mål. Yttersta domen kommer att avslöja att Guds rättfärdighet triumferar över all orättfärdighet som hans skapade varelser har begått och att hans kärlek är starkare än döden.[34] [637; 314]

1041     Yttersta domens budskap manar till omvändelse medan Gud ännu åt människorna ger ”den rätta stunden, frälsningens dag” (2 Kor 6:2). Den driver till helig fruktan för Gud. Den engagerar i kampen för Guds rikes rättfärdighet. Den förkunnar ”det saliga hoppet” (Tit 2:13) om Herrens återkomst. Han ”kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som kommit till tro” (2 Thess 1:10). [1432; 2854]

VI. Hoppet om nya himlar och en ny jord

1042     Vid tidens slut når Guds rike sin fullhet. Efter den yttersta domen skall de rättfärdiga för alltid härska med Kristus, förhärligade till kropp och själ, och själva världsalltet skall förnyas: [769; 670]

Kyrkan blir ”fullbordad i den himmelska härligheten när tiden kommer ’då allt blir upprättat’. Hela världen som på det mest innerliga sätt är förbunden med människan och genom henne strävar mot sitt mål, skall då tillsammans med mänskligheten bli fullkomligt förnyad”.[35] [310]

1043     Denna hemlighetsfulla förnyelse, som skall förvandla mänskligheten och världen, kallar Skriften för ”nya himlar och en ny jord” (2 Pet 3:13).[36] Då skall Guds plan slutgiltigt genomföras att ”sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och allt på jorden” (Ef 1:10). [671; 280; 518]

1044     I detta nya universum,[37] det himmelska Jerusalem, skall Gud ha sin boning bland människor. ”Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta” (Upp 21:4).[38]

1045     För människan skall denna fulländning slutgiltigt genomföra mänsklighetens enhet, som Gud avsåg ända från skapelsen och för vilken kyrkan på sin jordiska pilgrimsvandring var ”liksom ett sakrament”.[39] De som förenats med Kristus kommer att bilda de återlöstas gemenskap, Guds heliga stad (Upp 21:2), ”Lammets brud” (Upp 21:9). Denna skall inte längre vara sårad av synd, något orent[40] eller egenkärlek, som förstör eller skadar människors jordiska gemenskap. Det saliga skådandet, i vilket Gud öppnar sig på ett oförgängligt sätt för de utvalda, blir den outsinliga källan till lycka, frid och ömsesidig gemenskap. [775; 1404]

1046     När det gäller kosmos förkunnar uppenbarelsen den djupa gemenskapen mellan den materiella världen och människan:

Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde... med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen. ...Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp (Rom 8:19-23). [349]

1047     Det synliga världsalltet är alltså också avsett att omdanas, ”för att världen själv, återställd till sitt första tillstånd, utan att längre utgöra något hinder skall vara till de rättfärdigas tjänst” och delta i deras härlighet i den uppståndne Jesus Kristus.[41]

1048     ”Vi känner inte till fulländningens tid för jorden och mänskligheten, inte heller känner vi det sätt varpå allt skall förvandlas. Men denna världens gestalt, vanställd av synden, skall utan tvekan förgå. Dock har vi lärt, att Gud skall bereda en ny boning och en ny jord där rättfärdighet skall bo, och där saligheten skall uppfylla och övergå alla önskningar om frid som uppstiger i människors hjärtan.”[42] [673]

1049     ”Men vår förväntan om en ny jord får inte utsläcka utan måste snarare uppväcka vår strävan att bruka denna jord, där denna nya mänskliga familjs kropp växer och på något sätt ger en bild av den kommande världen. Även om man noggrant måste skilja den inomvärldsliga utvecklingen från Kristi rikes tillväxt, är den av allra största betydelse för Guds rike, i den mån nämligen den kan bidra till en bättre ordning i det mänskliga samhället.”[43] [2820]

1050     ”Ty sedan vi över hela jorden i Herrens Ande och på hans bud har utbrett sådana värden som den mänskliga värdigheten, den broderliga gemenskapen och friheten, alla frukter av vår natur och våra strävanden, skall vi på nytt finna dem åter, men avtvådda all orenhet, strålande och förklarade, då när Kristus till sin Fader skall överlämna det eviga och universella riket.”[44] Gud skall då vara ”allt i alla” (1 Kor 15:28), i det eviga livet: [1709; 260]

Det väsentliga och sanna livet är Fadern som genom Sonen i den helige Ande slösar himmelska gåvor på alla utan undantag. Tack vare hans barmhärtighet har också vi människor fått det oförgängliga löftet om evigt liv.[45]

 
Sammanfattning


1051 Varje människa får erfara sin eviga vedergällning i sin odödliga själ genast efter döden i en särskild dom av Kristus, domare över levande och döda.
 
1052 ”Vi tror att alla deras själar som dör i Kristi nåd... är Guds folk på andra sidan döden, som definitivt skall besegras på uppståndelsens dag då dessa själar skall återförenas med sina kroppar.”[46]
 
1053 ”Vi tror att hela skaran av dem som samlats kring Jesus och Maria utgör kyrkan i himlen. Där ser de i den eviga saligheten Gud sådan han är och där har de i skiftande omfattning med de heliga änglarna del i det gudomliga herravälde som utövas av Kristus i härlighet. De ber för oss och kommer vår svaghet till hjälp med sin broderliga omsorg.”[47]
 
1054 De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade undergår efter sin död en rening, även om de är säkra på sin eviga frälsning för att uppnå den helighet som är nödvändig för att gå in i Guds glädje.
 
1055 I kraft av ”de heligas gemenskap” anbefaller kyrkan de avlidna åt Guds barmhärtighet och bär fram böner för dem, särskilt det heliga mässoffret.
 
1056 I enligt med Kristi exempel varnar kyrkan de troende för ”den eviga dödens sorgliga och beklagansvärda verklighet”,[48] som också kallas ”helvetet”.
 
1057 Den huvudsakliga plågan i helvetet består av den eviga skilsmässan från Gud. I honom ensam kan människan få det liv och den lycka som hon är skapad för och som hon längtar efter.
 
1058 Kyrkan ber att ingen skall gå förlorad: ”Herre, tillåt inte att jag någonsin skils från dig”.[49] Om det är sant att ingen kan frälsa sig själv, så är det också sant att ”Gud vill att alla skall bli frälsta” (1 Tim 2:4) och ”för honom är allting möjligt” (Matt 19:26).
 
1059 ”Den heliga romerska kyrkan tror och bekänner fast att alla människor på domens dag skall träda fram med sin egen kropp inför Kristi domarsäte för att göra räkenskap för sina egna handlingar.”[50]
 
1060 Vid tidens slut skall Guds rike komma i sin fullhet. Då skall de rättfärdiga för alltid härska med Kristus, förhärligade till kropp och själ, och också det materiella världsalltet skall omdanas. Gud skall då vara ”allt i alla” (1 Kor 15:28), i det eviga livet.
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER 

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”

Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”

Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

I.            Den enskilda domen
II.           Himlen
III.          Den slutliga reningen eller skärselden
IV.         Helvetet
V.           Yttersta domen
VI.         Hoppet om nya himlar och en ny jord

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register