Hem

<<  Navigera  >>

Artikel 3

MÄNNISKANS FRIHET

1730     Gud har skapat människan som en förnuftig varelse och givit henne den värdighet som består i att hon är en person, utrustad med initiativkraft och herravälde över sina handlingar. ”Gud ville ’lämna människan åt hennes fria vilja’ (Syr 15:14), så att hon självmant skulle söka sin Skapare och genom att fritt ansluta sig till honom uppnå total och salig fullkomlighet:”[1] [30]

Människan är utrustad med förnuft – och därigenom lik Gud – hon är skapad som fri varelse och herre över sina handlingar.[2]

I. Frihet och ansvar

1731     Frihet är en förmåga som har sin rot i förnuft och vilja och som består i att handla eller att inte handla, att göra det ena eller det andra, att alltså av sig själv utföra de handlingar man har övervägt och kommit fram till. Genom den fria viljan bestämmer var och en över sig själv. Friheten är i människan en kraft som växer till och mognar när det gäller det sanna och det goda. Friheten når sin fulländning när den riktas mot Gud, vår salighet. [1721]

1732     Så länge friheten inte slutgiltigt har förankrats i sitt slutliga mål, nämligen Gud, innebär den möjligheten att välja mellan ont och gott alltså att växa till i fullkomlighet eller att misslyckas och att synda. Friheten präglar de handlingar som kan kallas verkligt mänskliga. Den blir källa till beröm eller klander, förtjänst eller fel. [396; 1849; 2006]

1733     Ju mer gott man gör, desto friare blir man. Det finns bara sann frihet när man tjänar det goda och det rätta. Om man väljer olydnad och det onda missbrukar man friheten, vilket leder till ”träldom under synden”.[3] [1803]

1734     Friheten gör människan ansvarig för sina gärningar i den mån de är frivilliga. Framsteg i dygd, insikt i det goda och självbehärskning utökar viljans herradöme över handlingarna. [1036, 1804]

1735     Man kan bli mindre tillräknelig eller ansvarig för sina handlingar, ja, rent av befrias från ansvar genom okunnighet, bristande uppmärksamhet, våld, fruktan, vanor, oförmåga att styra sina känslor och andra psykiska eller sociala faktorer. [597]

1736     Varje handling som är direkt avsiktlig kan tillräknas sin upphovsman.

Så frågar Gud Eva efter syndafallet i lustgården: ”Vad är det du har gjort?” (1 Mos 3:13). Samma fråga ställs till Kain.[4] Profeten upprepar den till kung David efter äktenskapsbrottet med Urias hustru och mordet på Uria.[5] [2568]

En handling kan vara indirekt avsiktlig: i så fall är den ett resultat av en försummelse när det gäller vad man borde känna till eller göra, till exempel en olycka som är en följd av okunnighet om vägtrafikförordningen.

1737     En person som utför en handling kan låta den få ha en verkan utan att direkt vilja denna verkan – så är det när en mor blir utmattad av att vårda sitt sjuka barn. Man kan inte ställas till ansvar för den dåliga följden av en handling om den inte har varit avsiktlig vare sig som mål eller medel för handlingen, exempelvis om någon dör när han är i färd med att hjälpa en person i fara. För att den dåliga följden skall tillräknas någon, krävs det att den kan förutses och att den som handlar har möjlighet att undvika den, till exempel när någon som förare i berusat tillstånd vållar en annans död. [2263]

1738     Friheten utövas i relationerna mellan mänskliga varelser. Varje mänsklig person, skapad till Guds avbild, har den naturliga rätten att bli erkänd som en fri varelse, som kan ta sitt ansvar. Alla har förpliktelsen att respektera alla andra när det gäller denna rätt. Rätten att utöva sin frihet är ett krav som inte kan skiljas från den mänskliga personens värdighet, framför allt på det moraliska och religiösa området.[6] Denna rätt måste erkännas av samhällets lagar och skyddas inom gränserna för vad det allmänna bästa och den offentliga ordningen kan kräva.[7] [2106; 210]

II. Den mänskliga ordningen i frälsningshistoriskt perspektiv

1739     Frihet och synd. Människans frihet är begränsad och kan ta fel. Faktum är att människan har tagit fel. Hon har frivilligt syndat. I det att hon sade nej till Guds kärleksplan bedrog hon sig själv; hon blev syndens slav. Detta första främlingskap blev upphov till många andra. Mänsklighetens historia vittnar från sin begynnelse om olyckor och förtryck som fötts i människans hjärta till följd av att friheten använts illa. [387; 401]

1740     Hot mot friheten. Utövandet av friheten innebär inte rätten att säga allt och göra allt. Det är felaktigt att påstå att ”människan, frihetens subjekt, är sig själv nog och har som sitt mål att tillfredsställa sina egena intressen genom att äga och njuta av jordiska ting”.[8] För övrigt missförstås och kränks villkoren av ekonomisk och social, politisk och kulturell art som krävs för ett rätt utövande av friheten alldeles för ofta. Dessa förhållanden som ger upphov till förblindelse och orättvisa är en börda för det moraliska livet och blir såväl för de starka som de svaga till en frestelse att synda mot kärleken. När människan avlägsnar sig från den moraliska lagen angriper hon sin egen frihet, hon slår sig själv i bojor, hon bryter sönder broderligheten gentemot sina likar och gör uppror mot den gudomliga sanningen. [2108; 1887]

1741     Befrielse och frälsning. Genom sitt ärorika kors har Kristus vunnit frälsning för alla människor. Han har återlöst dem från synden som höll dem i slaveri. ”Till den friheten har Kristus befriat oss” (Gal 5:1). I honom har vi gemenskap med en sanning ”som skall göra oss fria”.[9] Den helige Ande har blivit oss given, och – som aposteln lär – där ”Herrens Ande är, där är frihet” (2 Kor 3:17). Hädanefter berömmer vi oss av den ”frihet som Guds barn får”.[10] [782]

1742     Frihet och nåd. Kristi nåd gör sig på intet sätt till konkurrent med vår frihet, när denna motsvarar det sinne för sanningen och det goda som Gud har ingjutit i människohjärtat. Tvärtom: den kristna erfarenheten vittnar särskilt i bönen om att ju mer vi lär oss att lyssna till det nåden vill få oss att göra, desto mer växer vår inre frihet i styrka och vår säkerhet inför prövningar – liksom inför tryck och tvång från yttervärlden. Genom att arbeta med nåden som medel fostrar den helige Ande oss till andlig frihet för att göra oss till sina fria medarbetare i sitt verk i kyrkan och i världen: [2002; 1784]

Allsmäktige och barmhärtige Gud, driv bort ifrån oss allt som skadar oss, och låt oss utan hinder till kropp eller själ, i frihet göra det goda som du har berett åt oss.[11]

 
Sammanfattning


1743 ”Gud ville överlämna människan åt sin egen frihet” (Syr 15:14) så att hon fritt skulle sluta sig till sin Skapare och så nå fram till den totala och saliga fullkomligheten.[12]
 
1744 Frihet innebär förmåga att handla eller att inte handla och att på så sätt av sig själv utföra avsiktliga handlingar. Friheten uppnår sin fulländning i det den gör när den är inriktad på Gud, det högsta goda.
 
1745 Frihet är något som präglar de handlingar som i egentlig mening är mänskliga. Friheten gör människan ansvarig för de handlingar som hon frivilligt är upphov till. Hennes avsiktliga handlande är verkligen något som tillhör henne som hennes personliga egendom.
 
1746 En persons tillräknelighet eller ansvar kan minskas eller helt försvinna genom okunnighet, våld, fruktan och andra psykiska eller sociala faktorer.
 
1747 Rätten att utöva sin frihet är ett krav som inte kan skiljas från människans värdighet, särskilt på det religiösa och moraliska området. Men i utövandet av sin frihet får man inte tro att man har rätt att säga eller göra vad som helst.
 
1748 ”Till den friheten har Kristus befriat oss” (Gal 5:1).
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
 

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN

FÖRSTA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET

 Artikel 1               Människan – Guds avbild
 
Artikel 2               Vår kallelse till salighet

Artikel 3               Människans frihet

I.            Frihet och ansvar
II.           Den mänskliga ordningen i frälsningshistoriskt perspektiv

Artikel 4               Mänskliga handlingars moraliska kvalifikation

Artikel 5               Lidelsernas moraliska kvalitet

Artikel 6               Samvetet

Artikel 7               Dygderna
 
Artikel 8               Synden

ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPEN

TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD

 

ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

 

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register