Hem

<<  Navigera  >>

Artikel 9

”JAG TROR PÅ DEN HELIGA KATOLSKA KYRKAN”

748        ”Kristus är folkens ljus. Detta heliga koncilium, som församlats i den helige Ande, hyser därför en ivrig önskan att låta alla människor upplysas av hans härlighet som avspeglar sig i kyrkans ansikte. Därför vill det förkunna evangeliet för hela skapelsen”.[1] Med dessa ord börjar Andra Vatikankonciliets ”dogmatiska konstitution” om kyrkan. Därmed visar konciliet att trosartikeln om kyrkan är helt beroende av trosartiklarna om Kristus. Kyrkan har inget annat ljus än Kristi ljus. Kyrkan kan enligt en bild som kyrkofäderna uppskattade liknas vid månen, vars ljus helt och hållet är en reflex av solljuset.

749        Trosartikeln om kyrkan är också helt och hållet beroende av läran om den helige Ande som kommer före den. ”Sedan vi visat att den helige Ande är källan till all helighet och ger denna helighet bekänner vi nu att det är denna Ande som har givit kyrkan heligheten som hemgift.”[2] Kyrkan är enligt kyrkofäderna den ort ”där Anden blomstrar”.[3]

750        Tron på att kyrkan är ”helig” och ”katolsk”, tron på att hon är ”en enda” och ”apostolisk” (som den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen tillägger) är oskiljaktigt förenad med tron på Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande. I den apostoliska trosbekännelsen bekänner vi vår tro att det finns ”en helig kyrka” (credo... Ecclesiam) och inte att vi tror på kyrkan – för att inte förväxla Gud med hans verk och för att helt klart låta Guds godhet vara ursprunget till alla gåvor han har givit sin kyrka.[4] [811; 169]

Paragraf 1

Kyrkan i Guds frälsningsplan

I. Bilder och namn på kyrkan

751        Ordet ekklesia, av grekiskan ek-kalein, ”kalla ut” betyder ”församling”. Det betecknar ”folkförsamlingarna”,[5] som vanligtvis hade en religiös prägel. Detta begrepp användes ofta i den grekiska versionen av Gamla testamentet för att beteckna det inför Gud församlade, utvalda folket, framför allt församlingen vid Sinai där Israel tog emot Lagen och av Gud upprättades som hans heliga folk.[6] När den första församlingen av Kristustroende kallar sig ekklesia erkänner den sig som arvinge till denna förbundsförsamling. Gud ”kallar samman” sitt folk från alla jordens ändar till denna ekklesia. – Begreppet kyriakè (av vilket ordet ’kyrka’, ’Church’, ’Kirche’ kommer) betyder ”den/det som tillhör Herren”.

752        I det kristna språkbruket betecknar ordet ”kyrka” den liturgiska församlingen[7] men också den lokala gemenskapen[8] eller hela de troendes universella gemenskap.[9] Dessa tre betydelser kan faktiskt inte skiljas åt. ”Kyrkan” är Guds folk som Gud församlar i hela världen. Den finns till i de lokala församlingarna och blir verklighet i den liturgiska, framför allt den eukaristiska, församlingen. Den lever av Kristi ord och hans kropp och blir så själv till Kristi kropp. [1140, 832; 830]

Symboler för kyrkan

753        I den heliga Skrift finner vi en mängd bilder och symboler som hänger ihop med varandra. I dessa bilder och symboler talar uppenbarelsen om kyrkans outgrundliga mysterium. De bilder som hämtats ur Gamla testamentet utgör variationer på en grundidé – föreställningen om ”Guds folk”. I Nya testamentet[10] finner alla dess bilder en ny mitt genom att Kristus blir ”huvud” för detta folk,[11] som efter Kristi ankomst bildar hans kropp. Kring denna mittpunkt ordnas bilder som är hämtade ”från herdeliv och åkerbruk, från husbygge eller från familj och bröllop”.[12] [781; 789]

754        ”Kyrkan är fårahuset, vars enda och nödvändiga dörr är Kristus.[13] Hon är den hjord om vilken Gud själv har förutsagt att han skall bli dess herde.[14] Fastän hennes får styrs av mänskliga herdar, leds och närs de ständigt av Kristus själv. Han är den gode herden och den förste av herdarna[15] som gav sitt liv för fåren.[16]”[17] [857]

755        ”Kyrkan är en plantering, en Guds åker.[18] På den åkern växer det gamla olivträdet, vars heliga rot var patriarkerna. Det är här som försoningen mellan judar och hedningar har skett och skall ske.[19] Kyrkan har planterats av den himmelske vingårdsägaren som hans utvalda vingård.[20] Den sanna vinstocken är Kristus; han ger liv och fruktbarhet åt grenarna, det vill säga åt oss. Genom kyrkan förblir vi i honom, och utan honom kan vi ingenting göra.[21]”[22] [795]

756        ”Men oftare kallas kyrkan en Guds byggnad.[23] Herren själv liknade sig vid den sten som husbyggarna ratade, men som har blivit hörnstenen (Matt 21:42 par.; Apg 4:11; 1 Pet 2:7; Ps 118:22). På denna grund byggs kyrkan upp alltifrån apostlarna,[24] och av den har kyrkan sin fasthet och sammanhållning. Denna byggnad får många namn: Guds hus ,[25] där hans familj bor, Guds boning i Anden,[26] Guds tält bland människorna[27] och särskilt ett heligt tempel. De heliga fäderna prisar den åskådliggjord i helgedomar av sten. I liturgin liknas den med rätta vid den heliga staden, det nya Jerusalem. I denna byggs vi upp som levande stenar redan här på jorden.[28] Johannes ser hur denna heliga stad kommer ned ur himlen från Gud när världen förnyas; den är redo som en brud, smyckad för sin brudgum” (Upp 21:1-2).[29] [857; 797; 1045]

757        ”Kyrkan kallas ’det himmelska Jerusalem’ och ’vår moder’ (Gal 4:26).[30] Den beskrivs som det fläckfria Lammets fläckfria brud.[31] ’Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för henne för att helga henne’ (Ef 5:25-26). Han har förenat henne med sig själv i ett oupplösligt förbund, ger henne ’näring och sköter ständigt om henne’ ” (Ef 5:29).[32] [507, 796; 1616]

II. Kyrkans ursprung, grundläggning och uppdrag

758        För att tränga in i kyrkans mysterium måste man först reflektera över dess ursprung i den heliga Treenighetens plan för världen och dess gradvisa förverkligande i historien. [257]

En plan som kom till i Faderns hjärta

759        ”Den evige Fadern har skapat världen enligt det helt fria och fördolda rådslut, som kommer från hans vishet och godhet. Han har beslutat att upphöja människorna till att få del av hans eget gudomliga liv.” – ”Dem som tror på Kristus beslöt han att samla i den heliga kyrkan.” Denna ”Guds familj” bildas och förverkligas så småningom under den mänskliga historiens olika epoker, i enligt med Faderns plan. Kyrkan var ”förebildad redan från världens begynnelse. Hon förbereddes på ett underbart sätt i det israelitiska folkets historia och i det Gamla förbundet. Hon instiftades i den yttersta tiden, när den helige Ande utgöts, och skall fullkomnas i härlighet vid tidens slut”.[33] [293; 1655]

Kyrkan avtecknade sig redan från världens begynnelse

760        ”Världen skapades för kyrkans skull” – så uttryckte sig de kristna under den äldsta tiden.[34] Gud skapade världen för att den skulle få del av hans gudomliga liv. Denna delaktighet blir verklighet genom att människorna ”kallas samman” i Kristus. Och denna ”församling” är kyrkan. Kyrkan är målet för allt.[35] Till och med de smärtsamma händelserna, som änglarnas fall och människans synd, tillät Gud enbart som tillfälle och medel för honom att utveckla hela sin styrka, hela måttet av sin kärlek som han ville skänka världen. [294; 309]

Liksom Guds vilja är handling och denna handling kallas värld, så är hans avsikt människornas frälsning – och denna avsikt kallas kyrka.[36]

Kyrkan förbereddes i det Gamla förbundet

761        I samma ögonblick som synden förstör människornas gemenskap med Gud och deras gemenskap med varandra börjar Guds folk åter byggas upp. Anslutningen till kyrkan är så att säga Guds svar på det kaos som synden framkallar. Denna återförening genomförs i det fördolda mitt i alla folk. ”Gud tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör” (Apg 10:35).[37] [55]

762        Förberedelsen långt i förväg för att upprätta Guds folk börjar med Abrahams kallelse. Gud lovar honom att han skall bli fader till ett stort folk.[38] Den omedelbara förberedelsen börjar med valet av Israel som Guds folk.[39] Men redan profeterna anklagar Israel för att ha brutit förbundet och uppfört sig som en prostituerad.[40] De förkunnar ett nytt och evigt förbund.[41] ”Detta nya förbund instiftades av Kristus.”[42] [122; 522; 60; 64]

Kyrkan stiftas av Kristus Jesus

763        Det är Sonens uppgift att i tidens fullbordan förverkliga sin Faders frälsningsplan; den är motivet för hans ”sändning”.[43] Herren Jesus lade grunden för sin kyrka genom att förkunna det glada budskapet att Guds Rike som sedan århundraden hade utlovats i skrifterna nu skulle komma.[44] För att fullborda Faderns vilja upprättade Kristus himmelriket på jorden. ”Kyrkan är redan nu Kristi rike, närvarande i mysteriet.”[45] [541]

764        ”Detta rike blir påtagligt för människorna i Kristi ord, i hans handlingar och hans närvaro.”[46] Den som tar emot Kristi ord ”har tagit emot riket självt”.[47] Fröet och början till Guds rike är den ”lilla hjord” (Luk 12:37) som består av dem som Jesus kom för att samla kring sig och vars herde han själv är.[48] De utgör Jesu egentliga familj.[49] Dem som han på detta sätt har samlat omkring sig lär han ett nytt ”handlingssätt” men också en egen bön.[50] [543; 1691, 2558]

765        Jesus försåg sin gemenskap med en struktur som äger bestånd till Guds rikes fulla ankomst. Först och främst utses de Tolv med Petrus som ledare. De representerar Israels tolv stammar[51] och är grundstenar för det nya Jerusalem.[52] De Tolv[53] och de andra lärjungarna[54] har del i Kristi sändning i hans fullmakt – men också i hans livsöde.[55] Med alla dessa handlingar förbereder och bygger Kristus upp sin kyrka. [860; 551]

766        Men kyrkan föds först och främst av Kristi fullständiga självutgivelse för vår frälsning, som i förväg förkunnas genom instiftandet av eukaristin och förverkligas på korset. ”Denna begynnelse och tillväxt antyds symboliskt av blodet och vattnet som flöt ur den korsfäste Jesu öppna sida.”[56] ”Ty ur den på korset avsomnade Kristi sida har hela kyrkans underbara mysterium sprungit fram.”[57] Liksom Eva formades från den sovande Adams sida föddes kyrkan ur Kristi genomborrade hjärta på korset.[58] [813, 610, 1340; 617; 478]

Kyrkan uppenbaras av den helige Ande

767        ”När verket fullbordats som Fadern hade anförtrott åt Sonen att utföra på jorden, sändes den helige Ande på pingstdagen för att den ständigt skulle helga kyrkan.”[59] Då ”visade sig kyrkan offentligt för människorna, och då började evangeliet utbredas genom förkunnelsen”.[60] Eftersom kyrkan är alla människors ”sammankallade församling” för att uppnå frälsningen är kyrkan enligt sin natur missionerande, sänd av Kristus till alla folk för att göra dem till hans lärjungar.[61] [731; 849]

768        För att förverkliga kyrkans sändning ”utrustar och vägleder (Anden) henne med olika hierarkiska och karismatiska gåvor och pryder henne med sina frukter”.[62] ”Kyrkan, som tagit emot sin grundares gåvor och troget håller hans bud om kärlek, ödmjukhet och självförnekelse, tar från Anden emot uppdraget att förkunna Kristi och Guds rike och upprätta det hos alla folk. Hon utgör den första brodden och begynnelsen av detta rike på jorden.”[63] [541]

Kyrkan – fulländad i härligheten

769        ”Kyrkan blir fullbordad först i den himmelska härligheten”,[64] vid Kristi ärorika återkomst. Fram till denna dag ”går kyrkan fram på sin pilgrimsfärd mitt genom världens förföljelser och Guds tröst”.[65] Här nere på jorden vet hon att hon är i landsflykt, långt från Herren,[66] och hon ser med längtan fram emot Gudsrikets ankomst i dess fullhet, då ”hon blir förenad med sin Konung i härlighet”.[67] Kyrkans fulländning och genom henne världens fulländning i härlighet kommer inte att äga rum utan stora prövningar. Först då kommer ”alla rättfärdiga alltifrån Adam, ’från den rättfärdige Abel till den siste utvalde’, att församlas hos Fadern i en alltomfattande kyrka”.[68] [671, 2818; 675; 1045]

III. Kyrkans mysterium

770        Kyrkan är i historien, men samtidigt överskrider hon den. Det är endast ”med trons ögon”[69] som man i hennes synliga verklighet samtidigt kan se en andlig verklighet som bär gudomligt liv. [812]

Kyrkan är både synlig och andlig

771        ”Den ende förmedlaren Kristus har grundat sin heliga kyrka, som är trons, hoppets och kärlekens gemenskap här på jorden. Han har utformat henne som en synlig struktur och uppehåller henne ständigt.” Kyrkan är samtidigt ”ett hierarkiskt organiserat samfund och Kristi mystiska kropp, synlig församling och andlig gemenskap, jordisk kyrka och en kyrka som tagit emot det himmelskt goda”. Dessa olika sidor bildar tillsammans ”en enda komplex verklighet, där ett gudomligt och mänskligt element växer samman”.[70] [827; 1880; 954]

Det är kyrkans egenart att vara på en gång mänsklig och gudomlig, synlig med osynlig utrustning, full av handlingsiver och ägnande sig åt kontemplation, närvarande i världen och ändå stadd på pilgrimsfärd och allt detta på så sätt att det mänskliga inriktas på det gudomliga och underordnas det, det synliga inriktas på det osynliga, aktionen mot kontemplationen och det närvarande mot den stad som skall komma.[71]

O ödmjukhet! O höghet! Tält i Kedar och Guds tabernakel; jordisk boning och himmelskt palats! Lerhydda och kungsgård; dödlig kropp och tempel av ljus; föremål för förakt av de högmodiga och Kristi brud! Hon är svart men skön, ni Jerusalems döttrar, hon som blivit blek av lång landsflykt och trötthet och ändå har den himmelska härligheten som smycke.[72]

Kyrkan är mysteriet som förenar Gud och människa

772        I kyrkan fullbordar och uppenbarar Kristus sitt eget mysterium som målet för Guds plan: ”att sammanfatta allt i honom” (Ef 1:10). Paulus kallar föreningen mellan Kristus och kyrkan, som påminner om äktenskapet, för ”en stor hemlighet” (Ef 5:32). Eftersom kyrkan är förenad med Kristus som med sin brudgum[73] blir hon själv i sin tur mysterium.[74] Då Paulus betraktar hennes mysterium utropar han: ”Kristus i er, hoppet om härligheten” (Kol 1:27). [518; 796]

773        I kyrkan är denna människans gemenskap med Gud genom ”kärleken som aldrig tar slut” (1 Kor 13:8) målet som i henne råder över allt som är sakramentalt medel och därmed bundet till denna värld som förgår.[75] ”Kyrkans struktur är helt och hållet inriktad på hennes lemmars helighet. Och heligheten kan anses som resultatet av det ’stora mysterium’ där bruden besvarar brudgummens gåva med att ge sig själv i kärlek”.[76] Maria går före oss när det gäller den helighet som är kyrkans mysterium, hon som är ”bruden utan fläck eller skrynkla”.[77] Därför ”går kyrkans marianska dimension före hennes petrinska dimension”.[78] [671; 972]

Kyrkan är frälsningens universella sakrament

774        Det grekiska ordet mysterion översätts till latin med två begrepp: mysterium och sacramentum. I en annan tolkning uttrycker begreppet sacramentum i högre grad det synliga tecknet på nådens fördolda verklighet – det är denna som begreppet mysterium vill antyda. I denna mening är Kristus själv frälsningsmysterium: det finns inget annat mysterium än Kristus.[79] Den frälsningsbringande gärningen som utförs av hans heliga och helgande mänskliga natur är det frälsningens och nådens sakrament som visar sig och handlar i kyrkans sakrament (vilka österns kyrkor också kallar de ”heliga mysterierna”). De sju sakramenten är tecken och medel med vilka den helige Ande sprider Kristi nåd. Kristus är huvudet för kyrkan som är hans kropp. Kyrkan innehåller alltså och förmedlar den osynliga nåd hon är ett tecken på. Det är i denna mening hon kallas ”sakrament”. [1075; 515; 2014; 1116]

775        ”I Kristus är kyrkan ett slags sakrament, ett tecken och ett redskap för den innerligaste föreningen med Gud och för hela mänsklighetens enhet.”[80] Att vara sakrament för människans intima förening med Gud är kyrkans främsta mål. Eftersom gemenskapen mellan människor har sin rot i föreningen med Gud är kyrkan också sakrament för människosläktets enhet. I henne har denna enhet redan tagit sin början, eftersom hon samlar människor ”av alla länder, raser, folk och språk” (Upp 7:9). Samtidigt är kyrkan ”tecken och redskap” för det fullständiga förverkligandet av denna enhet som fortfarande hör framtiden till. [360]

776        Som sakrament är kyrkan Kristi redskap. ”Han tar det som sitt redskap för att friköpa alla.”[81] Kyrkan är det ”universella frälsningssakramentet”,[82] genom vilket Kristus ”uppenbarar och gör närvarande det mysterium som Guds kärlek till människan är”.[83] Kyrkan är Guds ”synliga kärleksgärning för människorna.[84] Han vill att ”hela människosläktet bildar ett enda Guds folk, församlas i Kristi enda kropp och byggs upp till ett enda tempel för den helige Ande”.[85] [1088]

 
Sammanfattning


777 Ordet ”Ekklesia” betyder ”församling”. Det betecknar samlingen av dem som Guds Ord kallar samman för att bilda Guds folk. Dessa får näring av Kristi kropp och blir själva Kristi kropp.
 
778 Kyrkan är både väg och mål för Guds frälsningsplan: hon avtecknar sig i skapelsen, förbereds i det Gamla förbundet, grundas av Jesu Kristi ord och gärningar, förverkligas av hans frälsande kors och hans uppståndelse och träder fram som frälsningsmysterium genom den helige Andes härlighet som församling för alla jordens återlösta.[86]
 
779 Kyrkan är samtidigt synlig och andlig, hierarkiskt samfund och Kristi mystiska kropp. Hon är en enda och består både av ett mänskligt och ett gudomligt element. Detta är hennes mysterium som endast tron kan fatta.
 
780 Kyrkan är i denna värld frälsningens sakrament, tecken och redskap för gemenskapen mellan Gud och människor.
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Paragraf 1 - Kyrkan i Guds frälsningsplan
I.            Bilder och namn på kyrkan
II.           Kyrkans ursprung, grundläggning och uppdrag
III.          Kyrkans mysterium

Paragraf 2 - Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp och tempel för den helige Ande
 
Paragraf 3 - Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk
 
Paragraf 4 - De kristtrogna – Hierarki, lekmän, de som på särskilt sätt vigt sitt liv åt Gud
 
Paragraf 5 - De heligas samfund
 
Paragraf 6 - Maria Kristi moder och kyrkans moder

 
Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”
 
Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”
 
Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register