Paragraf 3

Den allsmäktige

268 Av alla egenskaper Gud utrustas med är hans allmakt den enda som uttryckligen nämns i trosbekännelsen: Att bekänna sig till den är av stor betydelse för vårt liv. Vi tror att Guds allmakt är allomfattande, ty Gud, som har skapat allt,^[1] styr allt och kan allt. Den är kärleksfull, ty Gud är vår Fader.^[2] Den är hemlighetsfull, ty endast tron kan urskilja den, då den ”visar sig i svaghet” (2 Kor 12:9).^[3] [222]

”Han gör allt vad han vill”^[4]

269 De heliga skrifterna lovprisar många gånger Guds allomfattande makt. Han kallas ”den Starke i Jakob” (1 Mos 49:24; Jes 1:24 m.fl.), ”härskarornas Gud”, ”Herren, stark och väldig” (Ps 24:8-10). Om Gud är den allsmäktige ”i himlen och på jorden” (Ps 135:6), så beror detta på att han har gjort himmel och jord. Det finns alltså ingenting som är omöjligt för honom,^[5] och han styr sitt verk efter behag;^[6] han är världsalltets herre, vars ordning han har upprättat; denna ordning är alltid helt underordnad honom och står fullständigt till hans förfogande. Han är historiens härskare: han styr och leder hjärtan och händelser i enlighet med sin vilja:^[7] ”Din stora makt står alltid till din tjänst; och vem kan motstå kraften i din arm” (Vish 11:21). [303]

”Du hyser förbarmande med allt, eftersom du förmår allt”^[8]

270 Gud är den allsmäktige Fadern. Hans faderliga godhet kastar ljus över hans makt, och hans makt kastar ljus över hans faderliga godhet. Han visar sin faderliga allmakt på det sätt han tar sig an våra behov^[9] och genom att han upptar oss som sina barn (”jag skall vara en fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige”, 2 Kor 6:18). Slutligen visar han sin faderliga godhet och sin makt genom sin oändliga barmhärtighet, eftersom han i allra högsta grad visar sin makt då han fritt förlåter synder. [2777; 1441]

271 Guds allmakt är alls inte nyckfull: ”I Gud är makt och väsen, vilja och insikt, vishet och rättfärdighet ett och detsamma, så att ingenting kan vara i Guds makt som inte också finns i hans rättfärdiga vilja eller hans visa insikt”.^[10]

Ett mysterium: Guds skenbara maktlöshet

272 Erfarenheten av det onda och lidandet kan sätta tron på Gud, den allsmäktige Fadern, på prov. Ibland tycks Gud vara frånvarande och ur stånd att förhindra det onda. Men Gud har uppenbarat sin allmakt på ett ytterst hemlighetsfullt sätt i sin Sons frivilliga förnedring och uppståndelse, varigenom han har besegrat det onda. Så är den korsfäste Kristus ”Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna” (1 Kor 1:25). I Kristi uppståndelse och förhärligande har Fadern utvecklat sin fulla kraft och uppenbarat hur ”väldig hans styrka är för oss som tror”.^[11] [309; 412; 609; 648]

273 Endast tron kan sätta sin lit till den allsmäktige Gudens hemlighetsfulla vägar. Denna tro berömmer sig av sina svagheter för att dra till sig Kristi makt.^[12] Jungfru Maria är det högsta exemplet på denna tro, hon som trodde att ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37) och som högt kunde prisa Gud: ”Den Mäktige har gjort stora ting med mig, heligt är hans namn” (Luk 1:49). [148]

274 ”Det finns alltså ingenting som bättre passar vår tro och vårt hopp än den djupa övertygelse som finns inpräntad i vår själ att ingenting är omöjligt för Gud. Ty så snart som vårt förnuft har tagit till sig föreställningen om Guds allmakt, så går det med lätthet och utan någon som helst tvekan med på allt som trosbekännelsen lägger fram för oss att tro – det allra största och obegripligaste liksom det som är allra mest upphöjt över naturens vanliga förlopp”.^[13] [1814; 1817]

Sammanfattning

275	Med den rättfärdige Job bekänner vi: ”Jag vet att du förmår allt och att ingenting som du beslutar är dig för svårt” (Job 42:2).
276	Trogen Skriftens vittnesbörd riktar kyrkan ofta sin bön till ”Gud, allsmäktig och evig” (omnipotens sempiterne Deus). Hon tror fast att ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37).^[14]
277	Gud visar sin allmakt då han omvänder oss från våra synder och ger oss vänskapen med honom tillbaka genom sin nåd: ”Helige Gud, din skonsamhet och mildhet är det främsta tecknet på din allmakt...”^[15]
278	Om man inte tror att Guds kärlek är allsmäktig, hur skall man då kunna tro att Fadern har kunnat skapa oss, Sonen återlösa oss och Anden helga oss?

<< >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

Artikel 1 Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”

Paragraf 1 - Jag tror på Gud

Paragraf 2 - Fadern

Paragraf 3 - Den allsmäktige

Paragraf 4 - Skaparen

Paragraf 5 - Himlen och jorden

Paragraf 6 - Människan

Paragraf 7 - Fallet

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register